Vårt skräddarsydda utvecklingsstöd hjälper ditt företag att växa Genom våra olika projekt erbjuder vi olika utvecklingsprogram och stödinsatser som är […]
November 2016. Sammanställning av aktuell och relevant forskning.
En hållbar och konkurrenskraftig livsmedelskedja
Har tidigare framgångar för den svenska livsmedelsindustrin förvandlats till hot mot dess framtida bärkraftighet? Den frågan är en av utgångspunkterna i en rapport framtagen vid Sveriges Lantbruks-universitet på beställning av Acturum. Rapporten lyfter fram områden där det saknas forskning kring den dubbla utmaningen att stärka den svenska livsmedelskedjans konkurrenskraft samtidigt som miljömålen nås.
Produktiviteten inom den svenska livsmedelsbranschen har ökat mycket de senaste 50 åren och det beror främst på en intensifierad primärproduktion baserad på fossilt bränsle och mineralgödsel. Samtidigt som kostnaderna för insatsvaror minskat har förbättrad distribution samt företagssammanslagningar för att få stordriftsfördelar gynnat lönsamheten. Den här ökade förmågan att få fram större volymer mat till ett konkurrenskraftigt pris räcker dock inte för att möta den nuvarande utmaningen att behålla konkurrenskraften och samtidigt möta de svenska hållbarhetsmålen. Den tidigare framgången har blivit den nya utmaningen.
Marknadskoncentration och egna varumärken
Marknadskoncentrationen inom dagligvaruhandeln ökar i många länder i Europa, och Sverige, tillsammans med Danmark och Finland, har den högsta koncentrationen. I Sverige kontrollerar de tre största kedjorna, ICA, Coop och Axfood, ca 73% av marknaden. Detta ger dem en stark förhandlingsposition gentemot övriga led i livsmedelskedjan. Ett resultat av dagligvaruhandelns relativa styrka är hårdare konkurrens om platsen på butikshyllorna. Vinstmarginalerna för producenter och leverantörer pressas och de blir mer sårbara när de tvingas acceptera lägre priser, betala årliga bonusar och betala hyra för säljyta.
De egna varumärkena, som tar allt större marknadsandelar och mer hyllplats, bidrar också till den här utvecklingen. Kedjorna använder sina egna varumärken för att knyta lojala kunder till sig och stärka sin profil. De kan ha prismässig nytta av att köpa in stora volymer och kunna förhandla fram förmånliga avtal. Varorna säljs ofta till ett lägre pris än producenternas märken och kan på så sätt konkurrera ut dem.
Andra potentiella problem som kan uppstå och som kan vara relaterade till marknadskoncentrationen inom dagligvaruhandeln är att prisförändringar i något led av livsmedelskedjan inte överförs på ett sätt som gynnar alla led. Kanske kommer ett höjt pris för konsumenten inte tidigare led tillgodo, till exempel. Den här typen av asymmetri hotar i längden livsmedelskedjans ekonomiska hållbarhet. Ineffektivitet på grund av kontraktsvillkor är ett annat område där den ojämna styrkan mellan aktörer kan göra sig påmind. Rapportförfattarna tar upp exemplet med bröd där leverantörerna ofta måste ta tillbaka allt som inte säljs. Hela risken och allt svinn hamnar på så vis hos leverantören medan livsmedelsbutiken varken har den ekonomiska bördan eller svinnet att ta ansvar för.
Svensk konkurrenskraft
Priskonkurrensen har ökat både globalt och inom Europa och produktionskostnaderna i Sverige gör att den svenska livsmedelsexporten inte är konkurrenskraftig. Rapporten lyfter fram fler områden än vad som återges här där den svenska livsmedelskedjan inte fungerar optimalt och där det behövs forskning och förbättringar för att bli mer konkurrenskraftig, så läs den gärna.
Några av slutsatserna är att det finns hållbarhetsvinster i att minimera värdeförlusterna inom alla led i livsmedelskedjan, genom att begränsa ineffektiva handelsregler och öka transparensen. Fokus behöver flyttas bort från rena produktinnovationer och ge mer utrymme för organisatorisk innovation för att främja värdeskapande som inte tar mer resurser i anspråk. Det behövs också mer kunskap om hur mervärden för svenska produkter, som Fairtrade, att barn inte utnyttjas i produktionen samt djurvälfärd, kan kommuniceras till konsumenter utanför den inhemska marknaden.
Rapporten slår också ett slag för klusterbildning som ett bra sätt att öka innovationsgraden och stärka företagens konkurrenskraft. Det behövs mer forskning för att ta reda på om klusterbildning kan hjälpa mindre företag med lönsamheten och stärka förhandlingspositionen genom att ge tillgång till bättre information och infrastruktur.
Referens och mer läsning:
- Mattias Eriksson, Nathalie Pano och Ranjan Gosh. 2016. ”Food Chain Sustainability in Sweden: Value creation through research?” Sveriges lantbruksuniversitet. Klicka här för att komma till rapporten.
Detta är en del av den sammanställning av aktuell och relevant forskning som ingår i projekt MatLust och som görs i samarbete med BERAS International. De rapporter sammanställningen avser och länkar till har av MatLust bedömts som intressanta och relevanta, men är helt fristående och representerar inte några enskilda hållningar eller åsikter för projekt MatLust.