KONTAKT
Projekt MatLust

Tel: 08-523 048 05
E-post: matlust@sodertalje.se
Adress: Kvarnbergagatan 14 A 151 36, Södertälje
Följ oss på: Facebook

Jätteföretag motverkar hållbara livsmedelssystem

Jätteföretag motverkar hållbara livsmedelssystem

Februari 2018. Sammanställning av aktuell och relevant forskning.

Jätteföretag motverkar hållbara livsmedelssystem

I en rapport från oktober 2017 slår IPES-Food – en ­­expertpanel som består av 22 välrenommerade forskare och experter inom olika områden relaterade till hållbar mat – fast att de största livsmedelsföretagen dominerar sektorn och har blivit för stora för att kunna föda mänskligheten på ett hållbart sätt, för stora för att fungera på lika villkor med andra livsmedelsaktörer, och för stora för att driva fram de innovationer som behövs för att nå ett hållbart livsmedelssystem.

Marknadskoncentrationen förstärker den industriella modellen

Förvärv och sammanslagningar av företag inom livsmedelssektorn har pågått under flera decennier men har ökat markant under senare år. Ofta innebär sammanslagningarna att flera delar i livsmedelskedjan inkorporeras i samma företag. Som exempel har många ledande livsmedelsföretag redan kontroll över inköp av råvaror, livsmedelsbearbetning, marknadsföring och leverans. Dessutom rekonstruerar de bilden av sig själva genom att köpa upp och skapa till synes mer hälsosamma och hållbara märken för att kunna möta kvalitetskraven och en föränderlig efterfrågan. Andra exempel är kemiindustrins sammanslagning med fröföretag och djuraveln med läkemedelsindustrin för djur.

En av orsakerna till jätteföretagen är stordriftsfördelarna och att investerare kräver allt snabbare och högre utdelning i kombination med att de finansiella aktörerna har fått ökat inflytande. En annan stark drivkraft är utvecklingen av informationsteknologin. Det pågår en kapplöpning för att genom stordata (Big Data) skaffa kontroll över växternas genomik (hela DNA-sekvenser), kemiforskningen, jordbruksmaskinerna, konsumentinformationen och sammankopplingen av dessa.

Den snabbt ökande marknadskoncentrationen inom jordbruks- och livsmedelssektorn förstärker den industriella modellen för jordbruk och mat. Samtidigt förvärras de sociala och miljömässiga konsekvenserna och redan förhärskande maktobalanser cementeras. Sammanslagningarna gör det även möjligt för företag att lägga ihop sina ekonomiska och sociala kapital på sätt som stärker deras förmåga att påverka beslutsfattande på både internationell och internationell nivå, samt försvara status quo.

Mångfald och integrerad livsmedelspolitik som motmedel

Incitamenten inom livsmedelssystemen behöver förändras så att sammanslagning inte är en förutsättning för företag att överleva och lyckas, så att nystartade företag inte per automatik äts upp av storföretag, så att livsmedelssäkerhet inte hänger på en handfull företag och den data de äger, och så att lantbrukare och småskalig tillverkning har andra möjligheter än att acceptera de villkor som multinationella företag sätter i de globala leverantörskedjorna.

Steg tas redan för att omdefiniera den praxis som inte främjar konkurrens och för att stärka de regler mot konkurrensbegränsning och monopolbildning som finns men mer behöver hända. Vi behöver ett skifte mot diversifierad och decentraliserad innovation, lokalt avpassad kunskap och fritt tillgänglig teknik (open access technology). Högteknologisk datadriven innovation kan ge stora fördelar för en rad livsmedelsaktörer, t ex genom att förstå hur skadedjur sprids, bevaka förändrade klimatförhållanden, eller för att utveckla nya jordbrukstekniker. Det är bråttom att vidta steg för mer rättvisa villkor för tillgång, användning och ägarskap av information.

Företagsledd förändring ska uppmuntras samtidigt som en mängd olika typer av aktörer behöver mobiliseras för att förändra maktdynamiken inom det globala livsmedelssystemet. Nya relationer mellan livsmedelsproduktion och konsumtion behöver skapas och nya nätverk för distribution och handel behöver växa. Några av de mer lovande initiativen är korta livsmedelskedjor, strategier för direktförsäljning utan mellanhänder, kooperativa strukturer för försäljning och inköp, och lokala strategier för byteshandel (som t ex Bondens marknad, hållbar och lokal offentlig upphandling, stadsodling, skolträdgårdar och andelsjordbruk).

Dessa exempel visar på fördelarna med ett mindre konsoliderat livsmedelssystem: det återknyter människor till matens ursprung, bygger på nytt upp ansvarsskyldigheten, skapar tillit utan att kräva homogen standardisering, samt visar vägen mot en mer rättvis fördelning av kostnader och värden. Att tillåta mer diversitet och alternativa praktiker att blomstra kräver också ett starkare politiskt stöd. Till syvende och sist krävs en integrerad livsmedelspolitik för att stegvis styra bort från de industriella livsmedelssystemen och de jätteföretag som de bygger på. Strategier för att hantera riskerna med livsmedelsindustrins konsolidering är därmed grundläggande i byggandet av hållbara livsmedelssystem.